D90, 55-200mm, b-vidd 55mm, ISO-200, F/13, 1/2 sek, WB-auto(a3), exP A

Med min Nikon D90 och 55-200mm över axeln vandrade jag in i den djupa, vilda skogen i mörkaste Småland. Frosten knastrade under mina fötter och efter ett tag kände jag hur tår och fingrar började stelna av kyla. Men ju längre in i skogen jag gick, desto varmare blev det. Djupt inne i skogen hade frosten förvandlas till tö och jag kände hur en skön värme omfamnade mig. Efter en stund - som kändes som en evighet - kom jag fram till en plats som jag valde att kalla "Dramafallet".

Någonstans i närheten hörde jag ett panikslaget droppande djup och med uppspärrade ögon blickade jag ut över de vilda strömmarna. Där utspelades en vild kamp mitt framför mina ögon då medlemmar ur Isfolket i desperation försökte rädda sig själva och sina isvänner från att rasa ner från grenarna de befann sig på, ner i de ursinniga vattenströmmarna. Jag bevittnade hur flera isarmar sträcktes ut i förtvivlade försök att rädda en liten isbit från Isfolket undan en säker uppsmältning i det forsande vattnet. Lite längre bort klamrade sig en annan liten isbit från Isfolket sig fast i en gren till synes utan möjlighet till räddning. Jag smög ner till liggande ställning och placerade min kamera på det lilla stativ jag alltid bär med mig. Detta innebar början på en lång bildserie som i detalj återspeglar det hemska som utspelades i "Dramafallet".

Inom kort kommer en fortsättning från dramatiken i "Dramafallet". Kommer Isfolket lyckas rädda sig själva och sin vän från att svepas med i strömmarna mot en säker uppsmältning?! Eller är detta slutet för Isfolket som i princip är chanslösa att övervinna de plusgrader som långsamt närmar sig. Jag valde att inte ingripa och överlät istället detta till moder jord då Isfolket tillhör ett av jordens element - vattnet.